Cykeln på reparation! (Foto: Helena Hurme)

Tyvärr fick jag föra min cykel på reparation. Jag cyklade min favoritsträcka via ABC och Runsor till Karlebyvägn, men kunde ine fortsätta mot Singsby, för det blev fel på växlarna. Jag hade ju haft cykeln på service för 45 euro hos Kivistö och hur skulle jag veta att dom inte gör något åt växlarna! Jag förde cykeln till MySports igår och får den idag efter fyra. De rekommenderade en ny styrstång för att växelreglaget skall rymmas ordentligt. Inte att undra på att det har varit så obekvämt för den högra handen! Jag har säkert köpt fyra par cykelhandskar för att underlätta situationen, men ingenting har hjälpt. Hoppas det blir bättre nu.

Jag hade min lilla Canon G9 i framväskan, som syns på bilden. Det var dock inte alldeles lätt att fokusera när man kör, så bilden är lite oskarp. Väskan är annar fantastisk, en Cannondale, som jag köpte i USA 1992. Den har varit med om mycket.

Jag har nu cyklat 380 kilometer sedan den 26 maj. Och mera skall det bli. Jag håller just på och läser korrekturet till det bokkapitel som jag filat på och hoppas bli kvitt det idag, men jag måste gå in till jobbet för att posta ett brev (om jag får mallen per mejl) som skall skrivas på officiellt papper och sändas i ett officiellt kuvert, nämligen en inbjudan till några kinesiska dignitärer som minaf ranska kolleger vill att skall komma på besök i höst.

Listlösningar (Foto: Helena Hurme)

Jag ÄR seg och ger inte lätt upp. Så också nu när det gäller att få just de lister jag vill ha. Först konsulterade jag en vän som känner till detta med kablering. Jag visade de olika alternativen inklusive den lösning jag stannat för, dvs. Alfer Cabelino, som importeras från Tyskland av Hedtec . En 40-sidig katalog i färg finns på adressen nedan. Jag hittade också en förtekcning över återförsäljare. Det såg ut som om jag måste åka till Seinäjoki. Jag ringde dit och de föreslog Närpes, som föreslog Vasa. Men nehej, här fanns det inga men jag fick ett namn vid Agri-Market i Tervajoki och ringde dit. Där sade dom Jovisst, så jag åkte dit och fotade en fotlist i "ek". Jag hade med mig en bit av min ekparkett. Nog är det ju en färgskillnad, men jag kanske måste acceptera den. Följande steg är att kontakta elmontören vid Kontaktor som samarbetar med Konte och få honom att kolla broschyren och min lägenhet på nytt. Jag tycker att devisen "If there is a will, there is a way" är bra. Man skall bara inte ge upp!http://www.hedtec.fi/files/hedtec/kayttis_tiedostot/cabelino.pdf

Har cyklat 350 km på fyra veckor

Jag kom nyss från Sundom, där jag var för att hämta en nyckel av mina vänner, hos vilka jag skall bo i augusti, förrän jag flyttar in i en liten möblerad tvåa i centrum. Jag kom upp i 28 km i timmen medan jag tramapade över Sundombron, för jag hade medvind. När jag kom tillbaka, kändes sträckan för kort, så jag for en runda runt travbanan, så det blev 22.5 km idag. Jag glömde att nollställa tripmätaren på vägen dit. Hem hade jag en medelhastighet på 15.9 kilometer, men den skulle allt som allt ha varit högre, för jag hade motvind tillbaka. Jag VET at det inte är mycket jämfört med yngre män, men inte är det alledeles dåligt heller av en kvinna i min ålder och med en vanlig cykel med en stor väska på styrstången. EN väninna tyckte att jag borde delta i Botniacyklingen, men det infaller just då jag skall packa för rörremonten och desutom är jag inte SÅ bra. Jag skulle med stor säkerhet bli sist och om jg vore i ett lag, skulle de vara oroliga för om jag klarar det överhuvudtaget! Nä, jag älskar att cykla, men kan göra det för mig själv ockå.

Min mamma i mormors kök (Reklambild, okänd fotograf)

Medan jag satt och lät nagellacket torka (som jag köpt för att täcka min svarta nagel och som annars är ganska bjärt), passade jag på att bläddra i gamla bilder. Jag hittade en från min mormors kök (jag har kaffekannan i koppar som står till vänster i bilden och kakformen som hänger alldeles i vänstra kanten). Jag kommer ihåg att mamma berättade att hon ställt upp på en reklamfotografering. Jag vet tyvärr inte vem om är fotograf. Jag undrar likaså när bilden är tagen. På en bild där jag är under två år (som finns någonstan på min blogg) har mamma håret uppsatt som på den här bilden. Den som skulle ha fått hennes tjocka, svarta hår!

Rörremonten hörs från A-trappan

Vikten av att behärska Word

Jag har hela midsommaren pynjat med den ÅA-interna spetsenhetsansökan som har deadline 25.6. 16.00. Själva ansökan är färdig och jag har sparat den i PDF-format.
Midsommaraftonen spenderade jag med att skriva om de andras CVn, för de var till största delen uppbyggda utan tabeller. I stället hade skribenterna använt mellanslag (som på en skrivmaskin) och tabulatorer, så det gick inte att göra ändringar i hela dokumentet.

Jag funderade på vilket slöseri det är med resurser att för det första skaffa in porgram som folk inte behärskar och för det andra att skriva på mindre effektiva sätt därför att man inte behärskar programmet. I stället borde Åbo Akademi ha en massiv utbildning när det kommre nya versioner av sådana program som alla använder, som nu den nya versionen av World. Det kunde vi i Vasa ha i den stora salen. Kursen borde vara näst intill obligatorisk: Man borde ha ett mycket gott skäl att inte delta då och det skulleordnas ett tillfälle för dem som inte kan vara med.

Jag kan inte säga att jag kan allt själv, men mycket har jag lärt mig, allt på egen hand. Nu hittade jag t ex funktionen under View där man kan se hela sidan, gå till ett visst ställe, stänga fönstret och sedan komma till just det stället i texten och göra ändringen.


Tillbaka till ansökan: Innehållsförteckningen bygger på automatiska rubriknivåer och är alltså klickbar. Samma sak gjorde jag med bilagorna, dvs min CV, som fick vara max. 10 sidor, de andra seniorforskarnas CVn (3 sidor per man) och de tio viktigaste publikationerna. Också seniorforskarnas CVn hade alltså en klickbar innehållsförteckning. Men: när jag skulle förena dem, gick det inte längre att ha det så, utan alla rubriker hamnade i en innehållsförteckning. Hoppas jag kan sända fyra olika dokument.

Min midsommar (Foto: Helena Hurme)

Jag har nu cyklat runt 320 kilometer sedan den 29 maj. Det ör inte alldeles dåligt särskilt som jag överhuvudtaget inte var ute senaste söndag och måndag p g a min tå. Jag cyklade in till jobbet fördär fanns en publikation som jag skulle skriva in i vår spetsenhetsansökan. Jag passade på att kolla lite papper som skulle ingå i min CV. Den för ansökan vår vara max. 10 sidor, men jag har en länk till min fullständiga CV http://www.vasa.abo.fi/users/hhurme där jag snart skall sätta in en ny version. Den är nu 32 sidor!!!

Jag hade tagit efterungsbröd och te med mig och blev så hungrig att jag käkade bitarna där till det medhava teet! Jag tog ett foto på min picknick på jobbet. Just som jag skulle fara vidare, ringde min väninna. Jag tog en bild på mig själv i hissen på jobbet och skratar för jag talar med henne via öronknapparna Sedan cyklade jag till Vikinga och hem och åt, men fortsatte senare till flygfältet och hem via Strömberg Park.

Jag fotade också min måltid: Grisfilé, nypotatis, blomkål, tomater och kantarellstuvning. Jag äter mig igenom frysen, som skall tömmas inför rörremonten. - Till maten drack jag runt 1 dl rödvin, men det smakade inte till grisköttet. Jag satte på den varma balkongen. Jag drömde mig bort till en uteservering i något sydligt land med mina drömmars man på stolen mitt emot mig!

Senare på kvällen cyklade jag sedan den runda jag skrev om ovan. Jag visste inte att man kan cykla genom Strömberg Park, att det faktiskt går en cykelväg där!!! Det var som att vara i en främmande stad. Intressant!

Nya (och äldre) finländare på cykel

Jag har redan länge varit av den åsikten att invandrare och flyktingar sannolikt inte får lära sig de trafikregler som gäller i Finland och därför vet de inte att cyklar räknas som vilket annat fordon som helsta. Man ser ofta till och med vuxna karlar cykla på trottoarerna. Följdaktligen vet de inte heller att det är förbjudet att cykla i bredd. Det fick ja erfara när jag cyklade längs stranden mot Sunnanviken. Jag hade just kommit upp för den lilla backen efter badhuset och fått upp farten i nerförsbacken och kurvan. Jag såg nog att det kom någon emot, men jag kunde inte ana, att fast de cyklade i bredd, skulle kvinnan, som var längre mot mitten, inte väja en tum! Tvärtom sade hon något åt mannen, var säkert förnärmad att jag inte väjde! Det kunde ha gått riktigt tokigt. Det skulle nog vara viktigt att informera om trafikreglerna när de kommer till landet.

Inte för det, nog är det vi gamla finländare som också bryter mot reglerna. Detta har nästan blivit en regel! Det fick jag erfara när jag cyklade på gatan. Jag inordnade mig för att svänga till vänster på Vasaesplanaden från torget och in på Rådhusgatan, visade med handen i uppförsbacken vart jag skulle. Och någon hade mage att tuta! Jag har tutat en gång åt en cyklist i Vasa. Då cyklade hon med ett barn bakpå på trottoaren och nerför Aktias backe och RAKT ut på skyddsvägen. Jag svängde till vänster och man bör ju låta fotgängarna passera, men förväntar sig inte att någon skall komma cyklande i full fart när det inte är en cykelväg. Jag tvärbromsade, öppnade dörren och skrek åt kvinnan något i stil med "Ser du inte att det inte är en cykelväg. Och du har ett litet barn på cykeln!". Hon pekade på fotgängarljuset och trodde säkert att hon får cykla. Jag var så arg att jag darrade.

Det finns en enda liten stump i Vasa där jag cyklar på trottoaren: Det är stumpen från min port till Kaserngatan. Där går nämligen en cykelväg.

Annars är nog cykelvägsnätet stort, men ologiskt. Cykelvägarna börjar och slutar hur som helst. Det märkte jag idag när jag cyklade i Melmo på gator som jag aldrig tidigare hade åkt på. Man kunde komma till en korsning längs en cykelväg och se en annan, men det fanns ingen förbindelse för att inte tala om ett märke att det var en cykelväg, så jag cyklade på gatan och frågade sedan en man, som bekräftade att det var det. I andra ändan fanns det inte heller något märke!

Ett ställe där jag saknar en cykelväg eller ens en ordentlig gata är förbindelsen mellan Academill och Tritonia. Försök själva cykla dit enligt reglerna. Om man cyklar nedre vägen, dvs mot Kuntsis museum, är kullerstenarna farligt stora i nedförsbacken längs Biblioteksgatan. Om man cyklar övre vägen hamnar man i trafikljusen i hörnet av Museigatan (tror jag den heter -alltså nästa gata mot Tritonia) och Kyrkoesplanaden. Sedan måste man igen över gatan om man vill cykla längs stranden!

Jag har funderat på att tipsa Vasabladet att de skulle be en trafiklärare cykla vissa rutter enligt reglerna. EN skulle kunna vara från min gård till Terveystalo, sedan till stationen och därifrån hem till mig och sedan till Academill och därifrån till Tritonia. Det är inte alldeles lätt, särskilt om man inte vet var cykelvägarna går (jag cyklar FÖSTÅS inte via dem till Academill. Det skulle bara fattas att jag skulle cykla upp för den stora backen på Biblioteksgatan när jag kan ta Skolhusgatan!

Ett farligt ställe är när man kommer till ABC vid motorvägen från den lilla rondellen. Där finns det en cykelvägsstump. Där bör man ju stanna. Nu lät en bil mig köra och jag tackade. Inte undra på att den gjorde deet! Det fanns nämligen ett trafikmärke "Förbjudet att köra med motorfordon" på den andra sidan av cykelvägen!!! PÅ den andra fanns det vanliga cykelvägsmärket! Det är en total omöjlighet att habåda, för de ger cyklisterna (och andra också) olika signaler.

I närheten finns ett annat farligt ställe: Jag undrar hur det är: Räknas de bilar som inte kör in i rondellen utan som svänder direkt til höger, som högersvängande fordon eller inte? Om ja, då bör de väja för cyklisterna. Det skulle vara klarare om de hade en triangel där. Om jag kommer ihåg, skall jag kontakta trafikplanerarna!

Kan knappt gå! (Foto: Helena Hurme)

Det började veckan före NiceRun. Jag hade i och för sig bekväma träningsskor på, men gick ovanligt snabbt. Under själva NiceRun hade jag ett annat par skor. Följande dag var det samma sak: Jag kunde knappast gå. Sedan var jag hos fotvårdaren som sa att det kommer någon vätska fram under nageln. Det var för en vecka sedan. På onsdagen ringde jag till henne på nytt, men hon var inte där och jag for till Åbo. Sedan ringde hon mig på fredagen medan jag var där. På lördagen fanns det ingen tid. Jag ringde på nytt idag och fick en tid först till onsdagen. Jag hade mat hemma och har suttit här och filat på ansökan. (Igår cyklade jag till Gerby och via Singsby hem, på lördagen gick jag till Stenhaga, men fick ta taxi hem från Prisma p g a foten). I morgon får jag nog ta bilen om jag får en sko på mig. Jag skall försöka få en tid på arbetshälsan, men det kan vara svårt.

Jag hittade ett par strumpor som så vi så höll på att gå sönder under foten, så jag klippte ett hål. Sedan kollade jag på nätet och såg rådet att man med ett glödgat gem skulle borra ett hål och konsulterade ännu min brorsson Ante som bestyrkte detta, men jag väntar nog tills i morgon. Om jag nu kan sova...

Hm... Det var lite si och så med sovandet. Jag vakade på natten och sov ovanligt länge, till 7.10 och en halv timme senare kom jag igenom till arbetshälsan. Jag hann inte ens tvätta håret för det skulle ha varit fuktigt under hjälmen. Jag var tvungen att cykla (eller ta en taxi), bil var jag rädd för att ta, för jag visste inte hur det skulle ha varit att använda gasen. Jag fick en tid till sköterskan till 8.40 och en läkartid till klockan 10 och hade ju arbeten med mig så det var en ren glädje att vänta. Det visade sig att jag kom för sent, för blodet hade redan torkat! Jag borde ha kommit för några dagar sedan. Läkaren tryckte ett hål med en glödande nål och det gjorde ju ont, fast jag har en hög smärttröskel. (På den övre bilden syns hålet). På jobbet gick jag t o m i strumplästen och det gjorde ont fastän jag cyklade. Jag fick höra att tån bör få vila. Jag tror att jag kan cykla, särskilt med mina cykelskor, för dom är stela och tar inte i tån, men vi får se. Men det är så kallt och ruggit och jag skall skriva färdigt ett bokkapitel, så det passar bra att sitta inne :). Jag skall bara proviantera i morgon (hade tänkt göra det idag men sparade tån) och sedan kan jag barrikadera mig här hemma.

Sprattel o kullerbytta (Foto: Helena Hurme :) )

Mera NaisRun/Nice Run (Foto: Helena Hurme och någon annan :))

Jag kommer tyvärr inte ihåg vem som knäppte mig med min (lilla) kamera (den är mycket lättanvänd, man måste inte ens titta i sökaren). Den suddiga bilden tog jag gående i tunneln under motorvägen. Jag tyckte den blev intressant. De andra bilderna talar för sig själva. Det kanske följer flera bara jag hinner. Jag var hemma först 20.40 från Sommaruniversitets styrelsemöte...

ÅA:s lags paradfoto från Nice Run (Foto: Tina Selänniemi med min G9)

Här är största delen av ÅA:s i Vasa deltagare i årets Nice Run (det slog mig att det är säkert någon vits, dvs NaisRun! -men man måste ju kunna finska för att förstå den). Just nu orkar jag knappast sätta in flera bilder och jag hade inte heller min riktiga kamera med mig så bilderna är därefter.