Lenas lamm (Foto: Helena Hurme)

Någon nytta skall man väl ha för att man inte hör till kyrkan! En sådan är att man kan äta kött (och mycket) på långfredagen. Jag tillredde steken jag skrev om nedan. Den blev perfekt. Här är receptet, som jag har kallat för Lenas lamm (jag kallar mig själv och mina släktingar kallar mig Lena).

Lenas lamm

Köp en lammstek med ben. Tina upp den om den är djupfryst. Dagen innan den skall stekas: Torka den med hushållspapper och smörj den med smör eller margarin (redigt). Skär några vitlöksklyftor i strimlor. Hugg hål med en vass kniv i steken. Stick in vitlöksstrimlorna i köttet. Gör sedan en blandning av krossad rosmarin (kanske 2 tsk), 2 tsk pulverkaffe, 2 tsk kakaopulver (det hittade jag på igår), 2 tsk salt. Gnid in steken med blandningen och ställ in den i kylskåpet. Ta ut den 2-3 timmar innan den skall stekas så den hinner bli varm (min var 18 grader när jag satte in den i ugnen).

Bryn steken i smör eller margarin i en stekpanna. Jag använde ne Scanpan med höga kanter, som jag sedan satte in direkt i ugnen. Ställ ugnen på 175 grader och stek köttet tills det är mellan 70 och 82 grader. Mitt var runt 80. Det var nästan för väl stekt, för det "steks" ännu på bordet.

Jag gjorde en sås på stekspadet. Jag tog lite rödvin och hällde det i stekpannan och hällde också i den köttvätska som samlades på trancheringsbrädet. Såsen var verkligen god. Jag tror att det var kakaopulvret som gjorde det. Man hade förstås kunnat hälla i lite grädde och reda såsen, men jag hade ingen hemma.

Till detta gjorde jag en potatisgratäng. Jag hade tyvärr fel sorts potatis, som var för fast, men inte var gratängen nu alldeles oäven, inte. Mycket blev det av över en kilo potatis (för en person!), men man kan ju alltid frysa in resten.

Annars: jag tänkte på att när jag blir gammal på riktigt (:)) så kan jag ju blogga och DÅ kan jag gå med i någon typ av community, typ Facebook (om dom nu finns längre...) om jag börjar känna mig ensam.

Tea pot warmer (Foto: Helena Hurme)

För att visa vad man kan göra med misslyckade stickningar bifogar jag en bild på en tekannsmössa :). En av de mössor jag filtade blev lite liten. Jag hade råkat köpa en i och för sig mycket bra ny tekanna och den råkde passa i mössan. Jag tog en tråd och trädde den igenom mössan och knöt den. Det blev en ypperlig värmare!

Ingen pensionering på länge! (o.a.)

Jag har suttit vid köksbordet dit jag släpat min bättre skrivbordsstol och läst kapitelmanus till en bok som jag är med och redigerar. Mitt i läsningen måste jag bara skriva ett inlägg i bloggen om en sak som började gnaga. Igår sade en något yngre kollega att "du går ju i pension om ett halvt år". Min spontana reaktion var "va!". Jag fortsatte med att säga att jag tänker gå i pension vid 68, om jag är så här friskt. Det är mycket olyckligt om en uppfattning sprider sig om att jag skulle avgå snart. Det inverkar nämligen på hur studerandena rekryteras till t.ex. pro graduseminarier samt möjligen på hur jag kan få finansiering för forskningsprojekt.

Jag såg just i tidskriften "Tiede" (som kommer genom Professorsförbundet, antar jag, för jag har inte prenumererat på den) att 17% av tidningens läsare skulle vilja fortsätta att arbeta till åtminstone 70 års ålder. Jag tycker själv att många yngre kolleger skulle ha större skäl än jag att gå i pension!

Långfredagen är annars en ypperlig dag att läsa manus, särskilt som det är grått och dimmigt ute. Jag köpte en 1.5 kilos lammstek, som jag tänker steka idag och äta hela påsken. Till den tänker jag tillreda en Gratin dauphinois, d.v.s. en potatisgratäng med bara en aning av vitlök, mjölk, svartpeppar, lite salt och svartstämplad ost (det höll på att gå tokigt med den - jag hann käka upp hälften i förrgår då jag köpte den...) - som jag likaså skall ha hela helgen. Dessutom haricot verts, d.v.s. tunna gröna bönor och sedan vit sparris. Det köpte jag till senaste veckoslut och den var verkligen god. Till detta skall jag ha rödvin. Jag har använt Rawson's Retreat från Australien. När jag frågade på Alko hur det är med lamm, föreslog försäljaren att jag också kunde ta Koongunga Hill, och då gjorde jag det, men har inte ännu smakat på det. Jag tror att jag måste tänja lite på detta med att dricka ett glas i veckan, för lamm kräver nog rödvin. Sedan blir det nog långa spatserturer, kanske ut till den nya Plantagen.

Appropå det namnet Plantagen: Förra lördagen hade jag tänkt gå till Mini-Mani när jag fick en liten gul ros av en flicka vid Citymarket (och vände hem igen). Jag frågade varför hon ger den och flickan sa att det var för att Plantagen öppnat. Hon uttalade namnet med G!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!, alltså inte med ett sch. Jag har läst att firman är norsk (http://www.plantagen.se/Pressrum1/Historik/Historik/), så det är ursprunligen ett norskt sj (det skrivs Plantasjen på norska), och inte g i namnet. Det är lite som Biltema, som har blivit Billtema, inte Biilteema. Men: Peugeot, (pöschå), tycks ju uttals som det skrivs eller t.o.m. Pösö. Och inte för det: vi är inte mycket bättre på svenskt håll: i vår interna mejl fick vi läsa om Cibeliusakademin!!! Jag tror att det skulle behövas lite utbildning (också i svenska) bland personalen...

Stickning på gång (Foto: Helena Hurme)

Jag har en stickperiod efter en paus på runt tio år, om man inte räknar sockor. Det senaste större jag stickade var en tröja med pandamönster åt min brorsson Otto just har fyllt 13. Han måste ha varit tre när han fick den! Först stickade jag två mössor och ett par vantar, sedan en gråspräcklig tröja i ylle/akryl. Jag hade den på jobbet en gång för att testa om den var för varm. Det var så där på gränsen. Jag stickade den "ur huvudet", dvs utan att följa ett mönster. Jag mätte alltid ibland på mig själv. Ärmarna är i längsta laget, men det är bra sedan när det blir kallt igen. Efter det började jag på en tröja i en bomulls-akrylblandning i jeansblått med flätmönster. Man kan sticka också det framför TVn, så jag har ökat TV-tittandet avsevärt. Stickandet håller mig ifrån datorn :).

Jag har redan tidigare utvecklat ett system för mönsterstickning, som jag nu har fotograferat. För det första gjorde jag om mönstret till en Wordfigur, så att det blev större. Jag skulle också ha kunnat kopiera och förstora det, förstås. Sedan fäste jag mönstret på en pappbit. Runt pappbiten fäste jag en remsa i rätt hård plast. Den petar jag upp efter varje varv för att var jag är.