Klass I A i Lovisa svenska samlyceum 1956

Här är en bild från tiden då jag var tolv år (jag är tredje flickan från höger på bilden). Jag var stor i munnen (här: bred) redan då!Jag har senare skrivit in de namn jag kom ihåg.

Klass IV 1955 i Lovisa svenska folkskola

I och med att jag fick kontakt med en gammal klasskamrat från tiden då jag var tolv år (!), sätter jag upp två klassfoton, där jag skrivit in lite namn. Kanske någon hittar bilden och atar kontakt.

Jag själv är den femte från vänster i första raden, en liten tant i gbå promenaddräkt! Carita till vänster om mig hade ändå jeans!

Nära 40 km-strecket!

Jag cyklade idag från centrum via ABC och Toby till Martois och tillbaka till stan via Gamla Vasa och Roparnäs och till en cykelaffär och hem. Det blev 38.89 kilometer. Det blåste rätt friskt och jag hade motvind på hemvägen. Ungefär halvvägs höll jag en tepaus och en liten sådan vid Vuxenutbildningscentralen i Gamla Vasa.

Det var svårt att veta vad man skulle ha på sig för jag startade 9.30 och då var det ännu rätt kallt. Efter att ha duschat gick jag till cykelaffären och köpte ett par vindtäta, tunna byxor men också en ny hjälm. Den förra hade jag köpt 1992 i USA, där jag lovade en läkare att alltid ha hjälm när jag cyklar. Den nya är mycket bättre: Den går ordentligt ner i pannan, sitter bättre och har framför allt flera och större hål. Jag fick ju värmeslag när vi cyklade runt halva Mälaren. Jag förstod inte då varför jag frös och hade en VILOPULS på 180 (när den normalt är 52-57!). Jag gick till ett apotek för att köpa en febertermometer (jag hade köpt en ny cykel och Topi reparerade den på vårt hotellrum ), men det var söndag och dom hade ingen, så jag mätte vilopulsen i stället. Först efteråt har jag förstått vad det var fråga om! Den nya hjälmen kostade runt 100 euro, men det är ju nog en livförsäkring särskilt när man cyklar på landsvägar som jag brukar göra. Det är ju så att de som inte har något att skydda, behöver inte använda hjälm... Huvudet är min störst investering och jag kan utföra mitt arbete utan händer och fötter, men inte utan huvud.

Min kondition är nog bra nu. Jag har faktiskt inte behövt leda cykel upp för backar en enda gång i år! Jag tränar inför morgondagens Nice Run. Jippot börjar klockan 19. Jag är med i ett ÅA-lag, men jag har inte tänkt springa (fast konditionen nog skulle tillåta det. Det är knäna jag är rädd för), utan gå. Det ser ut att bli bra väder.

Jag funderade på att jag nog måste ha blivit tänd på cykling redan när jag var mycket liten. Jag kommer ihåg att jag cyklade från Lovisa till Pernå-vägskälet (7 kilometer på grusväg!) ensam. Jag var kanske 10 år. Jag plockade vitsippor och gav dem åt "tant Inga", mammas bästa väninna! Jag tyckte mycket om henne. Hon bjöd mig på te och jag drack sju koppar, kommer jag ihåg. Man hade ju ingen vattenflaska med sig på den tiden.

Bilder på "faster Ester"

Jag lovade sätta upp bilder på min mammas faster, Ester Ingmanson (namnet skrivs med ett s), "faster Ester", som vi kallade henne. Hon var småskollärare i Vallsta i Sverige och förblev ogift hela sitt liv, för det krävdes av den tidens "fröknar" (idag får ju fröken Lasse gifta sig med fröken Olle). Hon var förälskad i en konstnär, som gav henne ett ståtligt, unikt guldarmband med små hjärtan, som jag fick ärva av en slump. Saken var den att vi cyklade från Umeå till Sundsvall med min man sommaren 1987 då jag i Kramfors sa att min mammas kusin, Lars-Rune Ingmanson, Bokmalen kallad, bor i Sundsvall. Min man gick överaskande nog med på att besöka honom och hans fru och till och med att övernatta hos dem (förstås, efter att ha suttit i sadeln så länge och sovit i ett ynkligt litet nylontält...). På morgonen före hemresan blev det en liten ceremoni, där jag förlänades detta armband för jag lär ha varit mest förtjänt av det i släkten. Vi fick höra denna tragiska kärlekshistoria. Hon hade inte kunnat svara ja för då skulle hon ha förlorat sitt arbete.

Den ena bilden är en paradbild av Ester Ingmanson, tagen 1950, den andra en bild ifrån en restaurang på Fölisön (tror)jag) i Helsingfors, kanske ett par år senare. Jag var kanske sex år gammal på bilden. Faster Ester sitter till vänster i grå promenaddräkt, mitt emot henne min mamma och min mormor och i förgrunden jag, sannolikt i en klänning som rutschat upp. Alla tre damer hade hatt som det var brukligt på den tiden.

Ändrade layout!

Jag hade haft samma layout i över tre år (!) nu och tyckte att det var på tiden att byta den. Jag valde en svart bakgrund för jag tänkte att fotona kommer väl till sin rätt på det sättet. Jag kopierade förresten programmeringstexten för att se om jag kunde ändra på placeringen av min profil och arkiven så att de skulle var uppe på sidan. Få se om jag lyckas!

Cykelturer (Foto: Helena Hurme)

Nå ja, NU har jag kommit igång på riktigt med cyklandet! Äntligen!!! Förra året var det inte så mycket bevänt med den saken, för jag hade ont i knäna av för långa promenader. Nu är det bättre, fast jag nog hade ont i vristerna förra veckan. Men de tycks tåla cyklandet. På fredagen blev det runt 10 kilometer, till Tritonia efter en bok, igår till Storviken, Gerby, Västervik, S-market i Gerby och sedan hem, runt 18 km och idag nästan 33 kilometer: ABC vid motorvägen, mot flygfältet, sedan Runsor, Gamla Vasa, servicestationen vid Karlebyvägen, Singsby, Gerby och hem. Jag har faktiskt ganska bra kondition av allt gående och bättre blir den av cyklandet. Jag hade min lilla Canon G9 i cykelväskan och fotade under några pauser. Bland annat lyckades jag fånga en kvinna på rullskridskor och mig själv upp och ner i cykellampan.

Valborg (Foto: Helena Hurme)

Jag var på min arbetsplats fram och tillbaka på första maj och fotade mig själv i Exit-knappen på ytterdörren samt vår symbol, "säckkanan", som var dekorerad dagen till ära.

Murklor (Foto: Helena Hurme)

Förra söndagen for jag till mina vanliga murkelställen och fick som vanligt murklor :) (Idag vid matbordet på jobbet frågade en manlig kollega var jag varit och jag sade "söderut" och tillade att när jag avslöjar mina svampställen för en man, då är det nog allvarligt. Jag tillredde en murkelstuvning och åt den med en biff av inre filé. Stuvningen gjorde jag tyvärr på Flora Kevyt ja paksu (vilket namn!). Den smakade så illa att jag inte kunde äta hela stuvningen. Sedan köpte jag smör för att ha till speciella rätter. Jag fick lite över 300 gram murklor, en liter. Det räckte till en stuvning till med den lammstek jag köpte till "Kristi Flygare" (med kort y! -som jag har hört dagen kallas:)). Då bjöd jag en dam från huset på söndagslunch. Det är som Topi brukade säga: "Se on niin kuin entinen piika: Kun antaa muille, saa samalla itekkii".

Cykelsäsongen har börjat (Foto: Mauri Pettersson)

En av årets bästa dagar: första gången på cykel! Jag hade cykeln på service (45 euro, men den blev bra). Jag borde ha följt med bättre när Topi putsade den... Jag cyklade först till Tritonia efter en bok, just före regnet kom, och sedan till Gerby längs stranden och till Mini-Mani och hem. Sedan kom regnet igen.

Bilden utan luva tog min pappa på Lumnäs gård sommaren 1952, då jag var sex år. Bilden med luva tog han 1954. Cykeln var min första egna, en röd, tjekisk Automoto som jag hade ända tills vi flyttade till Rovaniemi 1959 i mars.

Klädseln var skotskrutig kjol och vindtygsjacka, som det hette. Och beige, tjocka strumpor som hölls uppe med strumpeband och ett "livstycke", som var rosa.

Jag blev tvåa i en cykeltävling kanske just 1954och det grämer mig ännu! Orsaken till att jag inte vann var att jag inte stannade när jag körde ut från startplatsen (vår gård). Tävlingen vanns av Birger Sandström från min klass.

Nya finländare fiskar (Foto: Helena Hurme)

Jag var på Pappersbron i Vasa och fotade under Valborgshelgen. Där fanns det utlänningar som fiskade med lite ovanliga redskap: en håv och några såll!

Mitt senaste projekt (Foton: Helena Hurme)

Jag läste hos fotvårdaren, att man kan förnya sitt strykbräde genom att måla underredet och klä om själva brädet. Jag hade redan länge tittat på bräden i Mariemekkotyg, men de var för stora och vanligtvis blåa. Jag ville ha röd-cerise, för det är den färg mina handdukar och min morgonrock har. Jag köpte 36 cm tyg (vilket visade sig vara i minsta laget, för vadden rymdes inte med, utan jag fick lägga tyget på det gamla), en häftpistol, en liten burk Miranol, en pensel och ett medel att tvätta den och händerna med. Jag är mycket nöjd med slutresultatet. Åtminstone det här behövde man ingen karl för!

Den blå tröjan (Foto: Helena Hurme)

Så här blev den blåa tröjan:

Jag stickade den färdig för två veckor sedan, satt inne HELA söndagen från klockan fem på morgonen till elva på kvällen i hemmadress. Sedan fortsatte jag ännu ett par timmar på måndagsmorgonen från halv sex. Jag satte den på mig till jobbet men som tur var tog jag med en annan tröja, för den var för varm! Jag fick lov att sy in den framme, för urringningen töjde på sig. Men jag är ganska nöjd!

Rörremontsida på Internet (Foto: Helena Hurme)

Jag frågade på vårt bostadsbolags extraordinarie möte om byggfirman skulle informera invånarna på Internet. Svaret var nej. Jag meddelade då att om de inte gör det, så gör jag det. Jag öppnade en sida, "Rörremont-Putkiremontti" på adressen http://putkiremontti.ning.com/. Jag gick också med i Facebook när min väninna från Jyväskylätiden var här och bjöd in mig.

Jag vet nu att jag inte behöver vara bostadslös i augusti när rörremonten börjar :) utan får bo i en väninnas gästrum (men är mest borta i augusti, delvis på en kongress). I september-november hyr jag en möblerad tvåa. Skönt!