Bilder på "faster Ester"

Jag lovade sätta upp bilder på min mammas faster, Ester Ingmanson (namnet skrivs med ett s), "faster Ester", som vi kallade henne. Hon var småskollärare i Vallsta i Sverige och förblev ogift hela sitt liv, för det krävdes av den tidens "fröknar" (idag får ju fröken Lasse gifta sig med fröken Olle). Hon var förälskad i en konstnär, som gav henne ett ståtligt, unikt guldarmband med små hjärtan, som jag fick ärva av en slump. Saken var den att vi cyklade från Umeå till Sundsvall med min man sommaren 1987 då jag i Kramfors sa att min mammas kusin, Lars-Rune Ingmanson, Bokmalen kallad, bor i Sundsvall. Min man gick överaskande nog med på att besöka honom och hans fru och till och med att övernatta hos dem (förstås, efter att ha suttit i sadeln så länge och sovit i ett ynkligt litet nylontält...). På morgonen före hemresan blev det en liten ceremoni, där jag förlänades detta armband för jag lär ha varit mest förtjänt av det i släkten. Vi fick höra denna tragiska kärlekshistoria. Hon hade inte kunnat svara ja för då skulle hon ha förlorat sitt arbete.

Den ena bilden är en paradbild av Ester Ingmanson, tagen 1950, den andra en bild ifrån en restaurang på Fölisön (tror)jag) i Helsingfors, kanske ett par år senare. Jag var kanske sex år gammal på bilden. Faster Ester sitter till vänster i grå promenaddräkt, mitt emot henne min mamma och min mormor och i förgrunden jag, sannolikt i en klänning som rutschat upp. Alla tre damer hade hatt som det var brukligt på den tiden.