Rörremont augusti-november 2009

Bostadsbolagets styrelse höll ett möte häromveckan och meddelade, att remonten tidigareläggs från januari-april 2010 till att börja i augusti för min trappa. För min del betyder det att jag måste hitta en bostad för augusti-november detta år i stället för januari-april nästa år. Vi skall ännu ha en extra bolagsstämma den 7 april och efter det tänkte jag börja se mig om efter en provisorisk bostad, kanske en etta eller tvåa. I augusti kan jag ta bilen och köra omkring i landet eller i Sverige och sedan skall jag på konferens till Litauen i slutet av månaden, så jag kommer inte att vara i bostaden så mycket förrän undervisningen börjar. Men om någon som läser detta skulle veta någon bostad så tipsa mig. Jag kan nog tänka mig att hyra den för ett halvår, juli-december, om det krävs. SÅ dyrt kan det inte bli.

Vårt bostadsbolag tycks ha haft tur i rörremonten. I och med att den görs i år får vi för det första ett statligt understöd på 10 %, vilket i mitt fall innebär 3000 euro. För det andra blir hela remonten betydligt billigare, för det finns ett stort utbud av arbetskraft. I stället för runt 38700 skall jag betala 30201 minus denna tio procent, så slutsumman blir 27000. Jag har redan sparat ihop mer än hälften (!) av den summan och det är fjorton månader kvar tills räkningen skall betalas! Jag kunde för all del ta ett lån på till och med 25 år och betala av det i vederlaget, men det känns bättre så här. Jag fick också pensionsbesked (fast jag tänker fortsätta till 68 om jag hålls frisk). Pensionen är stor även utan superackulumeringen om 4.5% på den månatliga bruttolönen, så det skulle nog inte vara något problem.

Det finns kanske något positivt i rörremonten också: det lönar sig knappast att tvätta fönstren förrän sommaren 2010:) . Vi fick ju nya fönster förra sommaren och före det väntade jag på att vi skulle få nya, så jag har faktiskt aldrig tvättat dem.

Sparprojektet har framskridit mer än väl: jag har lärt mig att inte ens titta på broschyrer med dyra saker och köpt nytt med eftertanke. Igår förföll jag dock till att köpa en svart sommarklänning, som jag borde kunna ha på jobbet och på resor. Den kostade 90 euro, så det var det dyraste jag köpt sedan januari. Jag var också på teatern och såg Momo (den var ojämn, tyckte jag) och förra veckan på den finska teatern och såg en fars, "Lentävät morsiamet". Det är lätt att få en biljett när man går ensam, till och med i ett "slutsålt" hus. Teaterbiljetterna går på 17-18 euro så det ryms nog inom min budget. Det blir pengar över även av dem som jag vikit för förbrukning varje månad.

Ansökan och hotbilder

Jag fick spetsenhetansökan insänd idag trots att jag var av och an till Åbo igår på ett möte, också det gällande extern finansiering. Sedan gick jag hem i solen och beslöt jag mig för att städa, men mitt i dammsugningen gick jag till datorn och skrev ett inlägg på Åbo Akademis forum om det hot om förflyttning till lärarutbildningen som förespeglats. Här är vad jag skrev som svar på förvaltningsdirektörens inlägg där han skrev att lärarutbildningen borde förstärkas och att utvecklingspsykologin därför placerats på det kunskapsområdet. Han tillade dock att ingenting är fastslaget ännu. SOm tur är , måste jag konstatera:

"Som före detta PF-dekanus är jag absolut av samma åsikt att lärarutbildningen är viktig. Jag ser dock att det rätta sättet att förstärka den inte är att såga av en mycket välfungerande verksamhet. Det är viktigt att känna till vad utvecklingspsykologi är och hur ämnet har utvecklats under de senaste decennierna. Utvecklingspsykologin är inte identisk med barnpsykologi, utan det är en vetenskap som berör människans utveckling under hela livsloppet. Studerandena inom ämnet utvecklingspsykologi har således kurser som täcker utvecklingen från fosterstadiet til ålderdomen och vår forskning och därmed också graduarbetena följer denna linje. Så här definieras utvecklingspsykologin på Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Developmental_psychology) "Developmental psychology, also known as human development, is the scientific study of systematic psychological changes that occur in human beings over the course of the life span. Originally concerned with infants and children, the field has expanded to include adolescence and adult development, aging, and the entire life span". Jag har redan i ett kvarts decennium publicerat artiklar och kapitel som berör de äldre och särskilt intergenerationella relationer i familjen, alltså mellan vuxna och deras barn eller mellan mor- och farföräldrar och barnbarn och har nu tre av fyra doktorander som är inne på frågor som relaterar till dessa ämnen. Samarbetet med de andra samhällsvetenskapliga ämnena har under den tid SVF har funnits intensifieras och utan vetskap om att ämnet förslås placeras i anknytning till lärarutbildningen initierade jag ett spetsforskningsprojekt med representanter från sociologin (i Åbo), socialpolitiken, vårdvetenskapen och statskunskapen och sände idag in denna ansökan. Projektet går under titeln "Positive aging: A New approach". Det har vuxit fram ur en arbetsgrupp som jag initierade för drygt ett år sedan och som fakulteten sedermera har tillsatt (igen före PowerPointen om en möjlig förflyttning av vårt ämne) för planeringen av ett tvärvetenskapligt program på magisternivå i socialgerontologi. Ett sådant program på svenska saknas, men är av vikt då populationen åldras. Också vård på modersmålet är viktigt, inte bara lärarutbildning på eget språk. Det tar länge att bygga upp enheter, men det går allför lätt att rasera dem. Om personal (och studerande) flyttas mot sin egen vilja, leder detta till motivationsproblem. Förstås kan man komma med motargumentet att det är för framtiden vi planerar, men faran finns att förrän personalen på ett naturligt sätt helt har bytts ut, försvagas verksamheten just i brist på motivation. Det finns många andra öppna frågor, som jag inte har haft tid att sätta mig in i och med att jag skrivit på spetsenhetsansökan. Sådana frågor är till exempel hur övergången skulle skötas för de studerande som redan är inne. Vilken examen skulle de avlägga? Vad skulle det kosta att ha dubbla kurser: en uppsättning för lärarstuderandena och en för ämnesstuderandena i utvecklinsgspykologi, som skulle finnas vid universitetet i åtminstone tre år till. Vem skulle undervisa dessa nya kurser? Skulle forskningsinriktningen förändras? Vad skulle hända med redan initierade projekt? Också pedagogiska fakulteten togs ju på säng gällande våra två professurer. Deras fakultetsdirektör sade vid torgmötet att de gärna tar emot två professurer, men måste då få bestämma vad de skall vara i. De kanske inte ens skulle vilja ha utvecklingspsykologi, men det är det vi kan! Och kanske de inte skulle bry sig om en utvecklingspsykologisk forskning som är inriktad på äldre personer. Det är alltså alldeles för många många öppna frågor för att snabba beslut skall kunna tas. Det enda logiska är att låta utvecklingspsykologin finnas kvar bland samhällsvetenskaperna."

Det är mycket som blev på efterkälken när jag skrev på ansökan. Städningen är halvfärdig och jag har en hel hög andra saker att göra. Som tur är har jag en bra kondition, särskilt efter skidsäsongen. Och snart kan jag börja cykla!

Utvecklingspsykologin i ÅA:s strukturreform

För en gångs skull skriver jag om någonting seriöst i min blogg. Saken är den, att igår informerade ÅA:s rektor personalen om den strukturreform som är på gång. Jag var mitt uppe i att skriva en ansökan om finasiering med en snäv tidtabell och höll på till nästan halv tio i går kväll. Jag lade mig vid elvatiden, men vaknade 2.45 och kunde inte sova utan tänkte på situationen efter det informationstillfälle vi haft. Jag satte mig vid datorn och formulerade rätt länge mina tankar och satte dem sedan på ÅA:s interna forum. Sedan lade jag mig på nytt men vaknade 9.15 med ont i magen och huvudvärk, vilket jag har mycket sällan. Ärendet har nog gått ordentligt på djupet! Synd bara att jag borde vara fit for fight när det gäller att skriva ansökan. Jag tänkte gå ut i slasket i regnkläder och sedan hoppas jag kunna fortsätta med skrivandet.

Jag reproducerar min text från ÅA:S interna forum här:

"På torgmötet i går sade jag att jag var nöjd med det förslag med tolv kunskapsområden som lades fram. Jag tänkte då särskilt på att - som jag trodde - mitt eget ämne, utvecklingspsykologin, igen fanns bland samhällsvetenskaperna. Jag har för runt tjugo år sedan fört en kamp för detta som dekanus då när SVF grundades. Ingen förstod under torgmötet hur det var möjligt att lärarutbildningen hade två professorer för mycket och samhällsvetenskapen saknade två. Någon gissade att vårdvetenskapen hade glömts bort. Efter torgmötet fick jag höra, att det på webben fanns ett diagram https://www.abo.fi/personal/media/14729/kunskapsomradenasamnencompatibilitymode.pdf, där utvecklingspsykologin var placerad tillsammans med lärarutbildningen och inte med samhällsvetenskaperna. Det var alltså våra två professurer som spökade. Det är förstås intressant att ingen tycktes veta om detta, men jag skall inte här gå in på denna ogenomskinlighet i processen, utan mera på innehållsmässiga frågor.

När ämnet utvecklingspsykologi kom till för snart tjugo år sedan, fanns det bara en fakultet i Vasa, nämligen PF och ämnet utgjorde en grundsten för den nya fakulteten, SVF. Mycket har skett under dessa två decennier. PF och lärarutbildningen har utvecklats i sin riktning och vårt ämne i sin riktning. Under dessa två decennier har utvecklingspsykologin också internationellt sett utvecklats mot det som idag kallas "developmental science". Detta innebär en dynamisk syn på människans utveckling, där man ser utvecklingen som ett resultat av kontinuerlig växelverkan mellan olika nivåer, allt från generna till samhället eller tvärtom. (Det kom nya bevis för detta för några veckor sedan då man upptäckte att generna påverkas av kontexten - fast sannolikt inte irreversibelt – i detta fall av misshandel, se t ex http://news.nationalgeographic.com/news/2009/02/090223-abused-children-genes.html). Denna syn är en orsak till varför det är viktigt att utvecklingspsykologin finns tillsammans med samhällsvetenskaperna och bildar en helhet ur studerandenas synvinkel när de bygger upp sin examen. Det räcker inte med att ge studerandena bara den individuella biten, utan samhället måste finnas med. Jag har särskilt glatt mig åt att sociologin nu skall kunna ingå som ett biämne också i Vasa och kämpade i höstas för att få ut information om sociologikurserna till studerandena. Jag hoppas att möjligheten inte raseras.

Vårt ämne samarbetar med de andra samhällsvetenskaperna. Vi har till exempel tillsammans fått finansiering från Finlands Akademi inom storsatsningen Socialt kapital. Jag har samarbete inom spetsforskningsenheten D:CE med statskunskapen. Åtminstone mina doktorander är genom dessa projekt bundna till just samhällsvetenskaper. Jag själv är sedan 1986 docent i socialpolitik vid Jyväskylä universitet. Jag har också för runt ett år sedan initierat ett tvärvetenskapligt program i socialgerontologi. På basen av detta initiativ har jag samlat en grupp samhällsvetare från Vasa och Åbo och håller som bäst på med en spetsforskningsansökan kring positivt åldrande där också vårdvetenskapen ingår. Detta arbete inledde jag helt ovetande om de tilltänkta stukturerna. Detta var en organisk följd av att vi samarbetat i flera år och jag såg, att vi inom flera samhällsvetenskapliga ämnen har ett gemensamt forskningsintresse inom ett viktigt område.
Om utvecklingspsykologin nödvändigtvis måste föras bort från samhällsvetenskaperna undrar jag i så fall över att ämnet inte föreslagits gå samman med psykologin och logopedin! Detta vore i och för sig en helt möjlig lösning. Detta skulle dock förutsätta att just sociologi och socialpolitik kunde utgöra biämnen i utvecklingspsykologernas examina.

Jag har inte sett någon motivering till varför utvecklingspsykologin skulle förenas med lärarutbildning och pedagogik. Att hänvisa till den över tjugo år gamla tanken att ämnet kom till som en stödvetenskap för lärarutbildningen är att sträva bakåt. Lärarutbildningen har utvecklats mycket under dessa tjugo år och visat att den mycket väl klarar sig utan utvecklingspsykologin. Vi igen har som ämne mycket bra studerande, en bra utexaminering, bra doktorander och våra studerande placerar sig bra på arbetsmarknaden. Varför kväsa en sådan del av utbildningen, som fungerar bra? Varför rasera ett välfungerade forskningssamarbete? Varför inte hellre satsa just på de nya initiativ som organiskt vuxit fram inom det nuvarande SVF. Det är just helheten samhällsvetenskaper – med utvecklingspsykologin och våra två professurer samt vårdvetenskapen – som möjliggör dessa initiativ, till exempel studiehelheten Främjande av psykisk hälsa och den planerade studiehelheten i socialgerontologi liksom tidigare forskningssamarbete kring social kapital eller den ansökan som jag som bäst skriver. Det har tagit runt tjugo år att utarbeta dessa samarbetsformer och vi hann redan under mötet glädjas åt att vi nu skulle få stöd av sociologin och de andra samhällsvetenskapliga ämnena i Åbo. Jag hoppas att vi får fortsätta på denna linje."

Skidsäsongen pågår (Foto: Helena Hurme)

Skidning hör till mina favoritsysselsättningar, definitivt. Förra året blev det inget skidande, för det var just ingen snö. I år har jag försökt ta igen det: skidat på Vasklot, Öjberget och Stadsfjärden. Förra fredagen blev det 18 kilometer och samma sak på lördagen. Då fick jag bana upp spåret som blåst igen. Det blåste men jag är seg och ville (och kunde) inte ge upp, för jag var på Sundomsidan av Stadsfjärden! När jag kom hem märkte jag att jag (igen) hade blodansamlingar på två tår, under naglarna, med det får mig nog inte att hållas borta från skidspåret. Dit ska jag tidigt i morgon bitti, kanske vid halv åttatiden, för då är det ännu tillräckligt kallt.

Möss- och vantprojekt (Foto: Helena Hurme och Mauri Pettersson)

Under julen började jag efter min svägerskas exempel sticka vantar och virka en mössa av garnet "Huopanen", som man kan filta genom att tvätta det i 40 grader i tvättmaskinen. Jag satte här in bilder på hur plaggen såg ut före och efter filtningen. Garnet kryper 40 procent, så plaggen var enorma före dom hamnade i tvättmaskinen.

Den våta mössan monterade jag på en upp och nervänd gryta med en skål högst uppe. Genom grytöronen och mössan trädde jag påsförslutare , som jag spände fast. På detta sätt fick jag flikar vid öronen. Mössan har faktiskt varit tillräckligt varm även under de allra kallaste dagarna.

Mössan virkade jag ur eget huvud och jag har faktiskt inte virkat sedan jag var sex år gammal och gick i första klassen! Kolla bilden som min pappa tog då.