Ansökan och hotbilder

Jag fick spetsenhetansökan insänd idag trots att jag var av och an till Åbo igår på ett möte, också det gällande extern finansiering. Sedan gick jag hem i solen och beslöt jag mig för att städa, men mitt i dammsugningen gick jag till datorn och skrev ett inlägg på Åbo Akademis forum om det hot om förflyttning till lärarutbildningen som förespeglats. Här är vad jag skrev som svar på förvaltningsdirektörens inlägg där han skrev att lärarutbildningen borde förstärkas och att utvecklingspsykologin därför placerats på det kunskapsområdet. Han tillade dock att ingenting är fastslaget ännu. SOm tur är , måste jag konstatera:

"Som före detta PF-dekanus är jag absolut av samma åsikt att lärarutbildningen är viktig. Jag ser dock att det rätta sättet att förstärka den inte är att såga av en mycket välfungerande verksamhet. Det är viktigt att känna till vad utvecklingspsykologi är och hur ämnet har utvecklats under de senaste decennierna. Utvecklingspsykologin är inte identisk med barnpsykologi, utan det är en vetenskap som berör människans utveckling under hela livsloppet. Studerandena inom ämnet utvecklingspsykologi har således kurser som täcker utvecklingen från fosterstadiet til ålderdomen och vår forskning och därmed också graduarbetena följer denna linje. Så här definieras utvecklingspsykologin på Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Developmental_psychology) "Developmental psychology, also known as human development, is the scientific study of systematic psychological changes that occur in human beings over the course of the life span. Originally concerned with infants and children, the field has expanded to include adolescence and adult development, aging, and the entire life span". Jag har redan i ett kvarts decennium publicerat artiklar och kapitel som berör de äldre och särskilt intergenerationella relationer i familjen, alltså mellan vuxna och deras barn eller mellan mor- och farföräldrar och barnbarn och har nu tre av fyra doktorander som är inne på frågor som relaterar till dessa ämnen. Samarbetet med de andra samhällsvetenskapliga ämnena har under den tid SVF har funnits intensifieras och utan vetskap om att ämnet förslås placeras i anknytning till lärarutbildningen initierade jag ett spetsforskningsprojekt med representanter från sociologin (i Åbo), socialpolitiken, vårdvetenskapen och statskunskapen och sände idag in denna ansökan. Projektet går under titeln "Positive aging: A New approach". Det har vuxit fram ur en arbetsgrupp som jag initierade för drygt ett år sedan och som fakulteten sedermera har tillsatt (igen före PowerPointen om en möjlig förflyttning av vårt ämne) för planeringen av ett tvärvetenskapligt program på magisternivå i socialgerontologi. Ett sådant program på svenska saknas, men är av vikt då populationen åldras. Också vård på modersmålet är viktigt, inte bara lärarutbildning på eget språk. Det tar länge att bygga upp enheter, men det går allför lätt att rasera dem. Om personal (och studerande) flyttas mot sin egen vilja, leder detta till motivationsproblem. Förstås kan man komma med motargumentet att det är för framtiden vi planerar, men faran finns att förrän personalen på ett naturligt sätt helt har bytts ut, försvagas verksamheten just i brist på motivation. Det finns många andra öppna frågor, som jag inte har haft tid att sätta mig in i och med att jag skrivit på spetsenhetsansökan. Sådana frågor är till exempel hur övergången skulle skötas för de studerande som redan är inne. Vilken examen skulle de avlägga? Vad skulle det kosta att ha dubbla kurser: en uppsättning för lärarstuderandena och en för ämnesstuderandena i utvecklinsgspykologi, som skulle finnas vid universitetet i åtminstone tre år till. Vem skulle undervisa dessa nya kurser? Skulle forskningsinriktningen förändras? Vad skulle hända med redan initierade projekt? Också pedagogiska fakulteten togs ju på säng gällande våra två professurer. Deras fakultetsdirektör sade vid torgmötet att de gärna tar emot två professurer, men måste då få bestämma vad de skall vara i. De kanske inte ens skulle vilja ha utvecklingspsykologi, men det är det vi kan! Och kanske de inte skulle bry sig om en utvecklingspsykologisk forskning som är inriktad på äldre personer. Det är alltså alldeles för många många öppna frågor för att snabba beslut skall kunna tas. Det enda logiska är att låta utvecklingspsykologin finnas kvar bland samhällsvetenskaperna."

Det är mycket som blev på efterkälken när jag skrev på ansökan. Städningen är halvfärdig och jag har en hel hög andra saker att göra. Som tur är har jag en bra kondition, särskilt efter skidsäsongen. Och snart kan jag börja cykla!