Utvecklingspsykologin i ÅA:s strukturreform

För en gångs skull skriver jag om någonting seriöst i min blogg. Saken är den, att igår informerade ÅA:s rektor personalen om den strukturreform som är på gång. Jag var mitt uppe i att skriva en ansökan om finasiering med en snäv tidtabell och höll på till nästan halv tio i går kväll. Jag lade mig vid elvatiden, men vaknade 2.45 och kunde inte sova utan tänkte på situationen efter det informationstillfälle vi haft. Jag satte mig vid datorn och formulerade rätt länge mina tankar och satte dem sedan på ÅA:s interna forum. Sedan lade jag mig på nytt men vaknade 9.15 med ont i magen och huvudvärk, vilket jag har mycket sällan. Ärendet har nog gått ordentligt på djupet! Synd bara att jag borde vara fit for fight när det gäller att skriva ansökan. Jag tänkte gå ut i slasket i regnkläder och sedan hoppas jag kunna fortsätta med skrivandet.

Jag reproducerar min text från ÅA:S interna forum här:

"På torgmötet i går sade jag att jag var nöjd med det förslag med tolv kunskapsområden som lades fram. Jag tänkte då särskilt på att - som jag trodde - mitt eget ämne, utvecklingspsykologin, igen fanns bland samhällsvetenskaperna. Jag har för runt tjugo år sedan fört en kamp för detta som dekanus då när SVF grundades. Ingen förstod under torgmötet hur det var möjligt att lärarutbildningen hade två professorer för mycket och samhällsvetenskapen saknade två. Någon gissade att vårdvetenskapen hade glömts bort. Efter torgmötet fick jag höra, att det på webben fanns ett diagram https://www.abo.fi/personal/media/14729/kunskapsomradenasamnencompatibilitymode.pdf, där utvecklingspsykologin var placerad tillsammans med lärarutbildningen och inte med samhällsvetenskaperna. Det var alltså våra två professurer som spökade. Det är förstås intressant att ingen tycktes veta om detta, men jag skall inte här gå in på denna ogenomskinlighet i processen, utan mera på innehållsmässiga frågor.

När ämnet utvecklingspsykologi kom till för snart tjugo år sedan, fanns det bara en fakultet i Vasa, nämligen PF och ämnet utgjorde en grundsten för den nya fakulteten, SVF. Mycket har skett under dessa två decennier. PF och lärarutbildningen har utvecklats i sin riktning och vårt ämne i sin riktning. Under dessa två decennier har utvecklingspsykologin också internationellt sett utvecklats mot det som idag kallas "developmental science". Detta innebär en dynamisk syn på människans utveckling, där man ser utvecklingen som ett resultat av kontinuerlig växelverkan mellan olika nivåer, allt från generna till samhället eller tvärtom. (Det kom nya bevis för detta för några veckor sedan då man upptäckte att generna påverkas av kontexten - fast sannolikt inte irreversibelt – i detta fall av misshandel, se t ex http://news.nationalgeographic.com/news/2009/02/090223-abused-children-genes.html). Denna syn är en orsak till varför det är viktigt att utvecklingspsykologin finns tillsammans med samhällsvetenskaperna och bildar en helhet ur studerandenas synvinkel när de bygger upp sin examen. Det räcker inte med att ge studerandena bara den individuella biten, utan samhället måste finnas med. Jag har särskilt glatt mig åt att sociologin nu skall kunna ingå som ett biämne också i Vasa och kämpade i höstas för att få ut information om sociologikurserna till studerandena. Jag hoppas att möjligheten inte raseras.

Vårt ämne samarbetar med de andra samhällsvetenskaperna. Vi har till exempel tillsammans fått finansiering från Finlands Akademi inom storsatsningen Socialt kapital. Jag har samarbete inom spetsforskningsenheten D:CE med statskunskapen. Åtminstone mina doktorander är genom dessa projekt bundna till just samhällsvetenskaper. Jag själv är sedan 1986 docent i socialpolitik vid Jyväskylä universitet. Jag har också för runt ett år sedan initierat ett tvärvetenskapligt program i socialgerontologi. På basen av detta initiativ har jag samlat en grupp samhällsvetare från Vasa och Åbo och håller som bäst på med en spetsforskningsansökan kring positivt åldrande där också vårdvetenskapen ingår. Detta arbete inledde jag helt ovetande om de tilltänkta stukturerna. Detta var en organisk följd av att vi samarbetat i flera år och jag såg, att vi inom flera samhällsvetenskapliga ämnen har ett gemensamt forskningsintresse inom ett viktigt område.
Om utvecklingspsykologin nödvändigtvis måste föras bort från samhällsvetenskaperna undrar jag i så fall över att ämnet inte föreslagits gå samman med psykologin och logopedin! Detta vore i och för sig en helt möjlig lösning. Detta skulle dock förutsätta att just sociologi och socialpolitik kunde utgöra biämnen i utvecklingspsykologernas examina.

Jag har inte sett någon motivering till varför utvecklingspsykologin skulle förenas med lärarutbildning och pedagogik. Att hänvisa till den över tjugo år gamla tanken att ämnet kom till som en stödvetenskap för lärarutbildningen är att sträva bakåt. Lärarutbildningen har utvecklats mycket under dessa tjugo år och visat att den mycket väl klarar sig utan utvecklingspsykologin. Vi igen har som ämne mycket bra studerande, en bra utexaminering, bra doktorander och våra studerande placerar sig bra på arbetsmarknaden. Varför kväsa en sådan del av utbildningen, som fungerar bra? Varför rasera ett välfungerade forskningssamarbete? Varför inte hellre satsa just på de nya initiativ som organiskt vuxit fram inom det nuvarande SVF. Det är just helheten samhällsvetenskaper – med utvecklingspsykologin och våra två professurer samt vårdvetenskapen – som möjliggör dessa initiativ, till exempel studiehelheten Främjande av psykisk hälsa och den planerade studiehelheten i socialgerontologi liksom tidigare forskningssamarbete kring social kapital eller den ansökan som jag som bäst skriver. Det har tagit runt tjugo år att utarbeta dessa samarbetsformer och vi hann redan under mötet glädjas åt att vi nu skulle få stöd av sociologin och de andra samhällsvetenskapliga ämnena i Åbo. Jag hoppas att vi får fortsätta på denna linje."