Ett alternativt arbetsrum

Jag valde Sokos Hotel Vuokatti för de hade en bild på webben med en bra arbetsstol. Den VAR faktiskt bra, kanske bättre än min stol hemma, fast den fanns ju inte genast på rummet. Jag hade min jobbdator med mig och kunde göra nästan allt som jag gör på jobbet utom att sitta på möten (vilket också hade varit möjligt via Connect Pro, förstås). Dessutom kunde man ha TV:n på och titta ömsom på den, ömsom på datorn :) . Soffbänken var en mycket bekväm säng när man bäddade upp den.

Jag tittade på inläggen i min blogg och måste rätta en sak: fastän mannen som sålde mig min iPhone konstaterade, att min iPod sannolikt är för gammal för att komplas till media-in på min bil och bilförsäljaren föreslog att jag skulle koppla den med USB-kabeln (som ju inte funkade), gav jag inte upp, utan hittade en oerhört bra länk på Internet

http://www.youtube.com/watch?v=UhVRHek-6zU som heter

Episode 2: Using an iPod with Volkswagen's Navigation system RNS-510, där jag lärde mig att man behöver kabeln 000 051 446C så jag beställde den från Volkswagen. Jag kunde spela mina 4818 stycken i mixad ordning under hela min resa. Högtalarsystemet var fantastiskt, annars. Dessuotm skaffade jag mig en TomToms ställning som man satte fast på framfönstret och kopplade till cigarettändaren och sedan kunde man ha iPhonen som navigator. Jag laddade ner TomToms Europe-kartan för 89.90 (jag hade en TomTom med Finland från förr men jag planerar att köra ner längs via Baltica till Polen nästa sommar. Spännande!). Jag köpte dessutom en Jawbone Icon Bluetooth handsfree till iPhonen, men när jag satte på det nya navigatorsystemet, slutade handsfreen att funka och iPodens högtalare och mikrofon tog över. Min väninna sa att det lät som jag skulle ha talat från graven. Usch! Oberoende av vilken navigator jag skulle ha haft, var den lite väl långt borta för jag har såpass korta händer att jag just och just kommer åt den. Men den syns väl och den talar ju. Jag valde att ställa in en manlig röst. Kanske jag borde välja en som talar polska när jag kommer till Polen så att svenskan inte råddar bort mig... Nå, men det är långt dit. Jag har dock redan kollat rutten på Google Earth och titta på alternativa vägar efter den litauisk-polska gränsen. Jag åker sannolikt över Elk, Olsztyn och Bialystok till Poznan och mina vänner. Från Tallinn blir det 1271 kilometer (plus de kilometrar jag kör vilse, förstås :):) )

Tufft väder ja moitteita suihkulattian kallistuksesta

Väderleksrapporten lovade stark vind idag, t o m 22 meter i sekunden vid kusten. Jag kom ut i skidspåret rätt sent, först efter tio. Jag gick via Vuokatti Ski Service och fick skidorna vallade. dom bad mig skida en runda och komma tillbaka om det var svårt. Tur att jag gjorde det, för jag höll på att trilla på näsan i den första backen. Jag frågade ett par hur det var i skogen och kvinnan sa att hon åkt omkull för det var så mcket barr i spåren. Jag återvände till skidservicen och konstaterade åt dem att "on helpompia tapoja kuljettaa sytykkeitä". Det såg ut som en mindre brasa utan eld under skidorna. De vallade om dem och jag begav mig ut på isen, där det var lite lättare, men sedan började det snöa och med den starka vinden blev det otrevligt. Jag gick till hotellet och tog bilen och körde in till Kajana.

Det framgick annars att det var någon Jasmin Mäntylä som tävlingsskidat med mina skidor. Jag har aldrig hört om henne. Jag kommer ungefär ihåg Siiri Rantanen och Helena Takalo och en blondin som blev riksdagskvinna -aj jo, Marjo Matikainen. Måste kolla denna Jasmin på nätet. -Håhå, vilken bystdrottning. Kanske karlarna försökte joxa mig? De kunde ha dragit till med vilket namn som helst för den delen. Jag sökte också med Jasmin Mäntynen och jasmine Mäntynen/Mäntylä och hiihto, men hittade ingenting. Måste fråga i morgon.

Kun tulin takaisin, juttelin parkkipaikalla jonkun miehen kanssa, joka huomautti että autoni seisoi Snowpoliksen parkkipaikalla. Talon kyljessä luki Snowpolis ja saman nimen näin hotellin aulassa vastaanottotiskissä. Missään ei näkynyt kylttejä, joissa lukisi Sokos Hotel Vuokatti. Kysyin asiaa hotellin vastaanotosta, josta todettiin, että hotellin parkkipaikat ovat alempana, ehkä kahdensadan metrin päässä. Olen edelleen sitä mieltä, että hotellin kannattaisi pyytää ummikkoa "junan tuomaa" (kuten Rovaniemellä sanottiin), oppaaksi siitä miten vieras kokee ympäristön. Vähin mitä voisi tehdä on panna suuret kyltit, jossa opastetaan hotellin lämpöpaikkojen luo. Vastaanotosta kyllä sanottiin, että Snowpoliksen paikoille voisi pysäköidä, mutta koin tilanteen epämiellyttäväski.

Soitin vastaanottoon toisesta asiasta, mutta en saanut vastausta. Jo toisen kerran tapahtui, että ollessani suihkussa (huoneeni on 416), vesi valui maton päälle. Tällä kertaa varmistin, että suihkukaapin ovi varmasti oli kiinni. Lattiassa on selvästikin valuvika. Kun suihkuseinät ovat maitolasia, suihkussa oleva ei näe, että vesi valuu väärään suuntaan. Tilannetta pahentaa se, että suihkussa oleva seisoo selin ja ilman silmälaseja ei näe senkään vertaa kuin tavallisesti.
Tartteis tehdä jotain... vähintään panna lappu ettei lattialle jätettäisi mitään. Siinä olisi voinut olla parhaat juhlakenkäni...

Min födelsedag

Jag fick som överaskning först champagne och choklad av personalen och sedan en underbar bukett rosor av två arbetskamrater. Mina vänner fick således champagne när de kom och fotade sedan mig med blommorna (och de tomma glasen). Jag har inget bildbearbetsningsprogram med mig så bilden här är rakt upp och ner och den är tagen med min lilla Canon G9. egentligen har jag inte använt min stora kamerautrustning ännu.

Jag slog till idag och passade på att köpa nya skidor! Jag blev så trött på att det var totalt bakhalt så jag frågade en man nere i skiduppbevaringen. Han hade en låda, kanske 40x 50 cm, full med olika vallor !!!! Han var mycket vänlig och gav mig rådet att gå till Vuokatin urheiluopistos gård där det finns ett företag som slipar och vallar skidor, men också säljer ny utrustning. De tittade på mina gamla skidor av märket Kneissl och sade att de är alldeles för styva. Följden är att fästdelen aldrig tar i, särskilt som jag är säkert 5-7 kilo lättare än när jag köpte dem för över tio år sedan. Jag fick provskida olika skidor. Det första paret var inte bra. Skidorna var för lång och tunga och bakhala. Det andra paret, ett par Karhu tävlingsskidor, var kortare (190 cm till min längd 160 cm) och lättare och samtidigt smidigare, så jag köpte dem inklusive ett par nya skidskor, för nuförtiden måste man ju köpa dem tillsammans för systemen förändras hela tiden. Jag betalade 300 euro för dem. Jag har inget hum om vad skidor kostar men det är lite samma sak som med min 24-växlade cykel: man undrar hur man klarat sig utan!
.Jag började genast skida, men märkte, att en tånagel skavde, så jag gick till rummet och satte lite fysiotejp på tång och for ut igen. Jag tog tre varv runt sjön Särskinen, tillsammans kanske 6-7 km. Dessutom hade jag ju skidat tidigare idag. Det löpte fantastiskt och jag kunde igen skida som förr genom att "sparka bakut". Hoppas det blir mycket skidande i Vasa senare denna vår.

Kehuja Sokos Hotel Vuokatille

Tahtoisin erikseen kehua Sokos Hotel Vuokattia. JUURI kun olin saanut sukkahousut jalkaani meikattuani iltaa varten, naputettiin ovelle. Jouduin huutamaan, ettei minulla vielä ole hametta päällä (se oli kädessäni). Vedin sen päälleni ja avasin oven. Oven takana oli tarjoilija, jolla oli tarjottimella kolme lasia ja pieni pullo sampanjaa (Codurniu Seco) jäissä! Tarjottimella oli myös syntymäpäiväonnittelut talon väeltä!
Kaikki ovat olleet todella ystävällisiä ja avuliaita. Tänne tulen mielelläni takaisin!

Födelsedag/syntymäpäivä i Vuokatti/Vuokatissa

Jaha, nu är jag då folkpensionär, som en vän konstaterade! Jag fick höra att jag har för bra inkomster för att få pengar, men rabatter kan man få på tåg. Jag måste ta reda på saken.

Jag hade min lilla Canon G9 i anoracken bröstficka/magsäck (för fickan hänger ner på magen) både igår och idag. Igår knäppte jag Vuokatinvaara med mina skidor i förgrunden och häll just på att fota ett snötyngt tak, när ett par kvinnnor skidade förbi. De frågade om de får ta en bild av mig och det lät jag dem göra. Idag var jag inne på Intersport och funderade på att köpa lite modernare skidkläder :). Försäljaren sade sig ha skidat Ventimiglia-loppet och menade att 90 procent var klädda i vanliga kläder. Jag skulle vilja säga "How comforting" som drottningen av England lär ha sagt när någon sa åt henne i en brödbutik att hon liknar drottningen. Jag fortsatte sedan i mina vanliga kläder. Ylletröjan är från 1964, den första jag stickat någonsin. Skidhandskarna i läder har HÅL, men jag tänker på Nättijussi som hade fått en yxa i ryggen och skulle föras till sjukhuset i Rovaniemi. Skötaren vojade sig över yxan, men Nättijussi sa bara "Reppuhan sen peittää". I mitt fall är det tumvantarna som täcker hålet.

Päätin kirjoittaa hieman suomeksi (mikä sinänsä olisi hyvin hyödyllistä, koska nykyään teen sitä niin harvoin). Asia on nimittäin niin, että haluaisin kehua Vuokattia. Mielestäni Vuokatilla olisi kaikki mahdollisuudet tulla johtavaksi talviurheilukeskukseksi varsinkin nyt kun talvet ovat olleet lumisia. Paikka on huomattavasti lähempänä kuin Lapin kohteet ja jopa Kuusamo kun ajatellaan Etelä- ja Keski-Suomea. Täällä on erittäin paljon toimintoja laskettelun ja murtomaahiihdon lisäksi. Venäläiset ovat löytäneet paikan (puhuin jo venäjää hississä ), miksipä eivät suomalaisetkin voisi löytää tämän?

Luonnollisesti täälläkin on puutteita. Olen hiihtoladulla keskustellut monen kanssa siitä, että latumerkinnät ovat todella surkeita. Hotellissa annetaan käteen kartta, jonka mittakaava on aivan liian pieni, jopa suurennettunakin. Vuokatin majoitusyrittäjien kannattaisi kerätä voimansa ja panna asialle jonkun sellaisen paikkakunnan osaajat, jotka ovat miettineet miten homma hoidetaan. Kunkin hotellin kannattaisi esimerkiksi suurennuttaa juuri oman hotellin ympäristön kartan ja merkitä siihen selkeästi, miten kullekin ladulle pääsee. Karttoja voisi olla vaikkapa kolmea tasoa: vasta-alkajille, "tavallisille hiihtäjille" ja hakoille. Kaikkea ei kannata tunkea samaan karttaan! Toinen seikka, johon kannattaisi kiinnittää huomiota on, että laduilla on aivan liian pienet kirjaimet kylteissä. Kun hiihtää lujaa aurinkolasit silmillä, kylttejä ei näe. Lisäksi voisi risteykset numeroida ja systemaattisesti käyttää samaa numeroa eri yhteyksissä. Voisi myös tehdä verbaalisia reittiselostuksia tietystä hotellista tyyliin "Käytä suksivaraston käytätvän päässä olevaa ovea. Kävele rakennuksen eteläpäätyyn, josta alkaa latu. Hiihdä ...". Itse jouduin vahingossa kilpaurheilijoiden ladulle. En ole vielä koskaan pelännyt alamäkeä, mutta kiertelin ja katselin nuoria miehiä ja lopulta lapsin jyrkkää kaarretta puiden lomitse. Jätin sen ladun siihen!