Terapi mot duvfobi

Jag sökte med ordet duvfobi med Google och hittade min egen blogg! Tidigare skrev jag att jag har haft duvfobi sedan jag var kanske fyra eller fem år gammal. Nu skall jag på terapi, denna gång EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Man har fått mycket bra resultat med denna metod när det gäller olika typer av trauman och rädslor. Jag sätter in några bilder ifrån min barndom samt från det ställe där jag hört att fobin började, nämligen Vasaparken i Stockholm. På den översta bilden är jag på en gata i Stockholm med min mamma och "Nönen", min röda, stickade björn. Jag var 1 år och 3 månader på bilden. Sannolikt var jag så livlig redan då att mamma fick lov att ha mig i sele! Bilden är från tiden före min rädsla. Bilden med mig i en kappa är från den tid då jag redan hade fobin (min bror och min tax Tita finns med på bilden). Henne fick jag i femårspresent.

Följande bild är ett paradfoto av mormor från tiden före min rädsla. Det lär ha varit hon som skrek åt mig att inte vidröra duvorna, för dom har löss. Sannolikt har detta skrik och rädslan för det associerats med duvorna.

På följande foto sitter jag med mamma och min väninna Tuula i trädgården hos farmor. Det brukade sitta duvor ovanför hennes balkongdörr och jag var rädd för att gå ut dit. Jag tyckte inte om kuttrandet och gör det fortfarande inte.

Följande bilder är ifrån Vasaparken. Den låg alleles nära mormors bostad på Norrtullsgatan. Jag kommer ihåg att jag älskade rutschbanan i parken