Massor av duvor (Foto: helena Hurme)

Så var jag då på EMDR-terapi mot min uvfobi. Hela veckoslutet jagade jag duvor i Kyrkoparken och nere på Hovrättsesplanaden, men hittade inga förrän vid halv sjutiden när jag var på väg till fotoklubben. Jag kom ihåg att det brukar finnas duvor på Vasa universitets gamla tomt på Fredsgatan. Jag har noggrant undvikit den sidan av gatan men gick nu modigt dit. Där såg jag en gammal kvinna med två plastkassar som kastade mat åt duvorna, som slogs om smulorna. Det var en hög av duvor, säkert 30-40 stycken. Jag började fota dom och var kanske 1.5 meter ifrån dem. Dom flög och flaxade och jag fotade. I något skede sade jag dock högt för mig själv att "nej fan, nog är jag lite rädd för dem nog" (!). Jag brukar vanligtvis inte säja fan, nog. Men bilder fick jag. Sedan ringde jag till min svägerska som är psykolog och traumaterapeut och som själv har använt EMDR-terapi. Hon sade att kanske exponeringen var lit väl massiv så här i början. Under terapin hade jag närmast föreställt mig en eller två duvor som närmade sig mig. Det hör till saken att just när jag närmade mig högen med duvor, kom ett ungt par. Killen gick oberörd förbi dem men jag såg på flickan att hon tyckte illa om dem och hon var liksom en modell för mig att också göra det. Men jag fick bilder. JAg hade dock svårigheter att titta på dem i närbild (kanske andra inte heller tycker att dom är särskilt vackra, eller...). Jag sätter nu in en bild i alla fall. KANSKE det blir flera senare, sådana där min skugga också syns.